Fontänen vid varmbadhuset

Varmbadhuset invigdes 1878 och var Hjo Vattenkuranstalts första, stora nybyggnad. Badhuset, numera ofta kallas Societetshuset, utgjorde verksamhetens hjärta. I huset fanns såväl badinrättning som socitetssalonger och den påkostade byggnaden skänkte kuranläggningen status.

Till badhuset kom kurgästerna för läkarbesök och behandling, och här idkades sällskapsliv - från
tidningsläsning och vardagligt umgänge till musiksoaréer och teateraftnar. Som tidigare framgått utgjorde byggkostnaden för varmbadhuset en dryg post i det nystartade bolagets ekonomi.
För byggnadens uppförande anlitades byggmästare Anders Petterson från Värsås ”hvilken förut byggt 2ne badhus vid Mösseberg och således bör ega god erfarenhet rörande dylika byggnaders ändamålsenliga uppförande”. Några originalritningar har inte påträffats, däremot finns flera ändringsritningar från kurortsperioden, vilket visar att såväl P. A. Pettersson som Adrian Peterson
har medverkat i olika skeden.

Byggnaden

Varmbadhuset var en strikt symmetrisk träbyggnad, bestående av en två våningar hög mittdel flankerad av sidoskepp och en bakre utbyggnad. Stora verandor löpte längs byggnadens sidor. Fasaderna var rikt utsmyckade med dubblerade pelare i mittskeppet, en kraftigt markerad takfot och omfattande panelarbeten och dekorsnickerier. Taket kröntes av en lanternin och mot väster utgjorde badanläggningens höga skorsten ett karaktärsfullt inslag. Tre flaggstänger med vajande fanor avslutade siluetten mot himlen. Den ursprungliga byggnaden präglades av ett klassiskt formspråk med mittrisalit och gavelmotiv, men också av tidens träbyggnadstradition i Löfvenskiölds
anda. Den senare karaktären förstärktes ytterligare genom en utbyggnad av verandan på 1890-talet.

Varmbadhuset idag 

Varmbadhuset är den idag den mest förändrade av kuranstaltens byggnader då endast mittdelen återstår. Den nedre verandan har dock återskapats och är idag målad enligt ursprunglig färgsättning. Av den tidigare så karaktärsgivande höga skorstenen återstår endast den lägre, murade delen. En del fönster har en förändrad spröjsindelning och modernare, kvadratiska fönster har tillkommit på utbyggnaden mot väster. Tidigare takbeklädnad (sannolikt papp) har bytts ut mot tegel. Vissa delar av taket belades 2006 med papp på trekantslist. Sammantaget ger dessa förändringar intrycket av en mer klassicistisk byggnad än vad som ursprungligen var fallet, vilket ytterligare understryks av
den nuvarande färgsättningens framhävda pilastrar. Detta medför att byggnaden upplevas som avvikande i förhållande till de övriga byggnadernas mer enhetliga utformning och gör dess centrala betydelse för kurorten svårare att avläsa. Den rekonstruerade nedre verandan och dess färgsättning ger en väsentlig, men isolerad, pusselbit för att tolka byggnaden.

Fotograf: Visit Hjo

Arkitekten bakom Societetshuset  

Byggmästaren Anders Pettersson var bördig från Värsås, beläget någon mil nordväst om Hjo och omtalat för sina många byggmästare. Tillsammans med brodern, Petter Pettersson, uppfördes Värsås kyrka 1856-57. Anders Pettersson hade också erfarenhet av kurortsbebyggelse. Han var bland annat byggmästare vid uppförandet av det stora badhuset i Mösseberg 1865. Byggnaden förstördes av brand redan 1871, vilket medförde att Pettersson fick i uppdrag att också bygga ett andra badhus 1872. Vid Mössebergs kurort medverkade han även vid uppförandet av ett större bostadshus för badgäster.

Fontänen framför Societetshuset 

Anläggningen framför kurbadhuset utgjorde parkens mest påkostade och dekorerade parti. Denna del av parken planerades mer för att betraktas än för promenader. Parken, som sågs bäst från varmbadhusets andra våning, är planerad i en symmetrisk, s.k. tysk stil. En damm med fontän är belägen rakt framför kurbadhuset och kring denna avskiljer de mjukt svängda gångvägarna runda eller ovala gräs- och planteringsytor som är symmetriskt ordnade kring mittaxeln. Det ordnade intrycket förstärktes ytterligare av den symmetriska placeringen av träd som blodbokar och hängbokar.

Fontänen i dammen åstadkoms genom självtryck från de högt belägna vattenkällorna i Källebo. Vattenstrålen hade enligt överläkare Baggstedt en höjd av 20-30 fot. Av samtida foton framgår att strålen kunde variera en del men att den i allmänhet var betydligt lägre än vad Baggstedt uppgivit. I mitten av dammen var ett stenröse varifrån vattenstrålen sköt upp. Därmed doldes munstycket och vattenytan kunde behållas spegelblank eftersom vattnet föll ned bland stenarna och inte i den fria vattenytan. I kanten av dammen fanns vattenväxter som kunde vara t.ex. svärdslilja. Dammen omgärdades av en gräsbård som avslutades mot grusytan med en rad av stenar som finns kvar än idag. Kring dammen placerade man vid festliga tillfällen ut flaggstänger.