Att våga tass med lite farligheter

Över sängen i mitt sovrum hänger en tavla föreställande ryggen på en flicka som med yvigt hår springer genom en dimmig barrskog. Över står orden ”Ronja Rövardotter – Astrid Lindgrens bok blir film.” Att filmen påverkat mig, är svårt att undgå idag. För tre år sedan bestämde jag mig för att lämna dettrygga livet hemma i Sverige och reste till USA för att vandra den 428 mil långa leden Pacific Crest Trail.

"Precis som Ronja ville jag leva under de förutsättningar som råder i vildmarken och lära mig att hantera de faror jag kunde möta"

Livet fängslade mig och 2019 var det dags att ge mig ut på ett nytt äventyr, denna gång genom Sverige. Under sommaren skulle jag för egen maskin ta mig genom samtliga 25 landskap, från Smygehuk till Treriksröset.

Börjar vandra nynnandes på en melodi

När jag efter två månader tar mina första steg på Pilgrimsleden i Dalsland, finner jag mig nynnandes på en melodi ur ovan nämnda film. Den ackompanjerar de scener då Ronja för första gången får ge sig ut i skogen och upptäcka världen utanför borgens murar. Kanske är det inte konstigt att just denna melodi kommer till mig. Det är nämligen här, mellan de dalsländska kvartsitbergen och klara skogssjöarna, som flera scener i filmen spelats in.

Milsvid utsikt

Jag börjar min vandring vid Upperud. Leden letar sig snabbt in i skogen och när jag tar mig upp mot toppen av Skalåsknatten stannar jag till flertalet gånget för att njuta av de blåbär som växer i mängder längs leden. Väl uppe belönas jag med milsvid utsikt över skogarna. När jag fortsätter längs leden är det inte svårt att förstå att det blev just Dalsland som blev inspelningsplats för filmen om Ronja. Det känns som att all den natur som kännetecknar Sverige finns just här. Djupa barrskogar, mäktiga vyer över berg, skogssjöar, bäckar och åar. Blåbär och smultron som växer om vartannat. Här går det att upptäcka otroligt mycket på kort tid.

Tjejernas första natt ute i det vilda

Vid mitt första etappstopp längs leden, ett vindsskydd vid Tansjön, väntar min pojkvän och tre bonusdöttrar. Vandringen är för tuff för dem, men promenaden från parkeringen blir en lagom utmaning. Tillsammans övernattar vi i det lilla skyddet. Det är tjejernas första natt ute i det vilda, men de somnar gott mellan oss på trägolvet. De är för små för att ha sett filmen om Ronja, men om jag kan vara hälften så bra förebild som henne, är jag säker på att de också kommer växa upp till tuffa, starka tjejer. Förhoppningsvis har tiden i Dalsland gett dem gott mod på vägen.

Börja med vad du har och skaffa dig erfarenhet. Är man tex intresserad av att börja vandra måste man inte börja med att vandra genom hela landet. En tur i skogen bakom huset i gympadojorna funkar fint. En tältnatt i trädgården ger mer erfarenhet än ingen tältnatt alls. När du känner dig bekväm kan du avancera till längre turer. Med erfarenhet blir det dessutom lättare att välja utrustning.

Gör det bara! Tänk inte så mycket. Det svåraste är sällan äventyret i sig. När man väl tagit steget och bestämt sig, har det mesta en tendens att flyta på av sig själv.